Om boken: år / ...Och efter nordbornas armé kom en annan armé. Dessa människor kom i hundratals, även om var och en av dem reste ensam. De kom till fots, de kom på mulor, till häst, i knarrande skåpbilar och vackra faetoner. Människorna var väldigt olika i utseende och nationalitet. De bar mörka kostymer, vanligtvis täckta med vägdamm, och bredbrättade hattar som skyddade deras vita ansikten från den heta, främmande solen. Bakom deras ryggar, över sadlarna eller på vagnarnas tak, fanns det alltid mångfärgade väskor sydda av slitna, trasiga rester av överkast som deras tillhörigheter låg i. Från dessa påsar kom namnet "mattpåsar" till dem. Och de vandrade längs de dammiga vägarna och gatorna i den plågade södern, med munnen hårt sammanbiten, ögonen letande överallt, bedömde och räknade värdet av egendom som övergivits och förlorats i krigets eld. Men alla var inte skurkar, eftersom i allmänhet inte alla människor är skurkar. Några av dem lärde sig till och med att älska landet de kom för att plundra, bosatte sig på det och blev respekterade medborgare...